EgetKapital.com

När EgetKapital.com avhandlade Saab Automobile för första gången var det när GM skulle sälja eller lägga ner Saab Automobile efter nästan 20 års bristande lönsamhet. Då handlade diskussionen väldigt mycket om huruvida det fanns någon köpare, om det fanns något case i att köpa Saab och hur utvecklingen skulle ske. Koeniggsegg drog sig ur efter att Regeringens representater och EU försvårade processen, en process som slutade i att en betyldigt mer otippad spekulant, Spyker, köpte GM.

”Den som tror på affärsplanen för Saab tror sannolikt på tomten också”

Turerna har varit många och långa, men med den gemensamma nämnaren att Victor Muller, Saab’s nya styrelseordförande tillika stilikon för 1930-talets gangstermode i modern form, sålde in sin optimistiska framtidssyn till alla tänkbara intressenter. Att Saabs konkurs fortfarande inte är ett faktum är inte bara förvånande utan även imponerande. I skrivande stund är det kinesiska spekulanter som ska övertygas och som i sin tur måste övertyga rekonstruktören om att affärsplanen har egen bärkraft. Förhoppningsvis avslutas den här farsen inom kort.

Man kan bara hoppas att omvärldens syn på Sverige och svenskar inte skadats allt för mycket av allt det naiva stöd som Muller fått från leverantörer, fack, politiker och andra. Fabrikerna står tomma, förra styrelesen har hoppat av, nya styrelsen har fått höjd lön (trots att företaget är tomt på pengar), konkursansökan har kommit in och godkänts, begäran om rekonstruktion har avslagits, överklagats och bifallits med hänvisning till affärsplanen. Den såkallade ‘affärsplanen’ måste vara något utan dess like. Tror man på den, så tror man sannolikt på tomten också. Det finns värde i en hel del tillgångar i Saab, eller Swedish Automobile, men knappast i formen som fristående biltillverkare.

Bakgrunden till den aningen svåra situationen Saab sitter i, är till viss del en rad avgörande beslut som påverkat företaget under årens lopp. Beslut som gjort Saab sämre rustat att överleva dynamiken och utvecklingen i fordonsindustrin.

Vägen till avgrunden via GM

Saabs problem idag bottnar i att 1) företaget har inte en produktportfölj som 2) gör att de säljer tillräckligt många bilar vilket medför att 3) företaget har inga pengar längre.

GM köpte Saab 1990 i hopp om att Saab skulle komplettera GM’s produktportfölj som exotiskt märke. Under 1980-talet hade Saab hunnit bygga sig ett väldigt starkt varumärke krings sig, delvis genom design  och delvis genom teknologi, och då främst framhjulsdrift och turbo. I USA var det högutbildade som körde Saab, ofta som andrabil. Men i GM’s händer så gjordes allt fel; Saab 9000 lanserades och var i princip allt som Saab inte var då det helt plötsligt inte var en passande andrabil utan en stor familjebil, som såg ut som alla andra och saknade alla finesser som var typiska Saab.

Nästa avgörande beslut som GM tar är att inte ge Saab tillgång till GM’s återförsäljarnät, vilket gjorde att Saab inte lyckades växa volymmässigt. Sedan följer en rad andra beslut, som tex att bygga Saab och Opel på samma platform, som har kanske mer indirekt verkan på sitationen.

När GM i 2009 beslutade sig för att sälja eller lägga ner Saab var det inget annat än ett totalt misskött företag med små förutsättningar för att komma på rätt köl. Det saknar den kritiska storleken att kunna finansiera en dyr utveckling av bilar i av högsta standard. I takt med att det finns en överproduktion av bilar och svag lönsamhet så har många märken slagits ut och fler lär det bli. Att Saab tyvärr är ett av dem är ett faktum, även om det för många givetvis är tråkigt.

Framtidsvisioner för Saab?

Ett företag går i konkurs för att det är tomt på pengar. Men om jultomten (som i Saabs fall antingen är kines eller ryss) skulle ge Saab tillräckligt med pengar och tid, skulle det då kunna klara sig? Saab behöver sälja en bra bit över 100 000 bilar om året för att hålla sig flytande, och 2010 var siffran nere i under 30 000 och i år bara en bråkdel av det. För att sälja mer bilar behövs en produktportfölj som det finns köpare för och i Saabs fall räcker det inte med 2½ modeller, där den ena är nästan tio år gammal. Att utveckla två-tre nya modeller är oerhört koststnadskrävande och tar dessutom lång tid. Men det går att göra, med rätt kapitalinsats.

Men även om mn har utveklat sitt nya modellprogram och börjar sälja så räcker det inte med volym – det behövs en marginal också. I dagsläget är det ett fåtal bilproducenter som tjänar mycket pengar och de flesta strävar efter att hamna i premiumsegmentet där de aningen mer betalningsvilliga kunderna finns.

Saab lyckades inte under GM’s ägandeskap; har inte lyckats sedan dess och är nu i praktiken bankrutt. Det enda som återstår av värde är en hel del teknologi, som kinesiska intressenter givetvis är intresserade av då de slipper att forska fram den själva. Varumärket är ganska urvattnat, men har fortfarande ett visst värde som eventuellt kan användas på andra sätt. De fasta tillgångarna i fabriken är heller inte helt värdelösa, men understiger företagets skulder.

Trollhättan som stad och med omnejd som region kommer på lång sikt klara sig bättre utan Saab och ju längre man drar på det, desto värre blir det. De fjantiga återupplivningsförsöken är inte bättre än att kissa på sig mitt i vintern – det värmer för stunden men gör att det blir ännu kallare sen.

Det finns många ”what-if’s”, men det är bara av akademiskt intresse. Självklart är det vemodigt, men Saab är en historia som borde avslutas och alla inblandade borde börja på nytt blad, med något annat. Bilindustrin står inför ett paradigmskifte inom de kommande 10-20 åren och framtiden stavas knappast bensin (eller diesel). Man kan ju både tänka sig Saab som ett varumärke inom ny teknologi och / eller Trollhättan som ett kunskapscentrum. Båda känns mer intressanta än att bygga svårsålda bilar.